Ett försvinnande som inte är ett försvinnande. En kremering som inte är en kremering. Ett lik som inte är ett lik. Leonard Bengtsson och Ronny Nyberg hos Örnsköldsvikspolisen får ett märkligt fall på halsen i vintermörkret som även inbegriper Leonards släkt bakåt i tiden. Dessutom försvinner arkeologen Sofia Hägglunds mormor, ett av byn Banafjäls original, spårlöst i vintermörkret. Vi möter återigen en Leonard Bengtsson i högform, som förutom att mitt på ljusa dagen gräva upp gravar i Sundsvall, handgripligen försöker mota bort plogbilen från sin gårdsplan. Detta är den fristående fortsättningen på Ingemar Dahls debutdeckare ”Kalla stjärnor blinka”. ”Kalla stjärnor blinka är en gemytlig deckare. Det är denna gemytlighet som skiljer den från de många andra deckare som ges ut och får den att sticka ut.” Teresa Vihtma, BTJ