Ritva vill inte att hennes son ska ha dött förgäves. När han nu måste dö. Det måste finnas någon sorts mänsklighet i denna förfärlighet. Hon förväntar sig att få se de skyldiga dömda så att hon äntligen kan ta hand om sin egen sorg. Hon vill ha rättvisa. Men om detta inte går? Trots att man faktiskt vet vilka de skyldiga är? Vad gör man då? Vad återstår då? Hämnd? Följ med Ritva ner i avgrunden. Det gör ont. Men det är trots allt bara text. Verkligheten är värre.