Staffan Westerberg reser genom tiden på väg mot slutstationen, men med det skälvande livet i bagaget. Det lekfulla samsas med det allvarsamma, det stillsamma med det passionerade som det alltid varit i Staffan Westerbergs liv.

Två centimeter kvar. Det är inte mycket.
- Det beror på hur lång vägen är,
påminner måttbandet.
- Sånt vet man inte, svarar snigeln.
En decimeter, en meter, eller rent av en hel
kilometer?
Men det är kanske att begära
för mycket av livet.
Att veta.