Wittgensteins anmärkningar, skrivna efter läsningen av Goethes Färglära, gör upp med alla föreställningar om färgernas inre natur eller väsen. Goethes fenomenologiska metod att närma sig färgens djupare egenskaper vilade på tron på ett slags väsensskådande. Wittgenstein vänder sig mot tanken att man kan lära sig någonting om färgens väsen genom ett intensifierat seende: Ty genom att se kommer man inte lära sig något om färgernas begrepp. Här undersöks inte färgernas väsen eller färgförnimmelsens fysiologi, utan färgbegreppens logik, det vill säga de språkspel inom ramen för vilka färgorden erhåller sina betydelser. Genom att på ett minutiöst vis granska de konkreta situationer i vilka de olika färgbegreppen används följer Wittgenstein den shakespearska formel han bekänt sig till: Ill teach you differences (King Lear). Daniel Birnbaum