Svensk skolundervisning präglades tidigt av en kritisk inställning till judar och judendom. Bakgrunden kan spåras till den teologiskt motiverade judefientlighet, som dominerat hela kyrkans historia. När skolan uppstod i Sverige blev den integrerad med den lutherska kristendomen, företrädd av den Svenska statskyrkan. Lutherdomen spreds framför allt via skolan, ett förhållande som bestod ända fram till 1960-talet. En rad traditionella judekritiska motiv återfinns i våra skolböcker judendom och judar framställs som underlägsna kristendomen och de kristna, judendomen är i bästa fall ett förstadium till kristendomen och i sämsta fall dess motsats. Det är särskilt syndabocksmotivet, den så kallade deicidanklagelsen, som dominerar i skolböckerna. Den innebär att skulden för Jesu död läggs på judarna, ett motiv som på ett särskilt sätt har framförts i kyrkans antijudiska förkunnelse allt sedan det första århundradet. Dessutom har de latenta judefientliga motiven i en del läromedel kompletterats med rasbiologiskt färgade uppfattningar. Det är även anmärkningsvärt att de judekritiska motiven fortfarande går att finna i läromedel från 2000-talet.