De väckelsekristna var splittrade organisatoriskt och partipolitiskt, men förenades i känslan av att vara omvända till Gud. Genom inre mission ville de vidga sin religiösa gemenskap. I början av 1900-talet var väckelsekristendomen mera medlemsstark än den socialdemokratiska arbetarrörelsen. Avhandlingens undersökningsobjekt är soldatmissionen, ett mikrokosmos som exponerar de mekanismer och maktformationer som trädde i kraft när de väckelsekristna närmade sig omvärlden. Det mest kostsamma statliga moderniseringsprojektet under decennierna före första världskriget gällde krigsmakten. Den yngre manliga befolkningen drogs in i krigsmaktens förnyelse genom värnpliktslagstiftningen. I idealistisk anda betraktades värnpliktsarmén av skilda aktörer som en nationens skola, där män inte bara skulle disciplineras till soldater, utan också formas till goda medborgare. Soldatmissionen utvecklades under 1900-talets första decennier till ett omfattande normeringsprojekt, med de värnpliktiga som objekt, och förgreningar på nästan alla landets militära förläggningsplatser. Denna process analyseras i avhandlingen, som sammantaget bidrar till ett nytt perspektiv både på väckelsekristendomen och värnpliktsarmén under decennierna före det demokratiska genombrottet