Efter andra världskriget hade människorna i Finland det svårt, framförallt de som levde i norr, och många sökte sig till Sverige för att få en inkomst. Så gjorde även min mor. När hon blev gravid med mig återvände hon till Finland. Ensamma mammor sågs inte med blida ögon på den tiden och hon lämnade mig hos min mormor och återvände till Sverige. Jag bodde lite här och lite där, hos släktingar tills jag var fem år. När mormor och släkten inte hade möjlighet att ta hand om mig längre placerades jag i fosterhem. På den tiden tog en del familjer emot fosterbarn för pengar, inte för att de älskade barn. Och det fick jag erfara både fysiskt och psykiskt. Jag flydde till en fantasivärld som blev min trygghet och när jag väl lärt mig skriva och läsa gjorde jag knappt något annat. Jag skrev sagor, skolpjäser och dagbok och senare även dikter. Som vuxen har jag omedvetet fortsatt att finna trygghet i min barndoms fantasivärld och genom diktningen kanaliserat mina tankar, känslor och drömmar. I diktsamlingen Från mitt inre hoppas jag att du som läser också ska få en liten inblick i ditt inre. Rita Brunner Poetissa