Stig Hansén intervjuar tio kvinnor som tillbringat ett långt liv på teatern. De berättar länge om vad de lärde sig och hur de tog sig vidare. De tio är: Eva Bergman, Berit Gullberg, Marie Göranzon, Vicky von der Lancken, Yvonne Lombard, Suzanne Osten, Eva Rydberg, Evabritt Strandberg och Birgitta Ulfsson. Dessutom finns den uppmärksammade intervjun med Carin Mannheimer också med, som gjordes strax innan hon gick bort.

När Marie Göranzon får frågan om hur det var i början av hennes teaterliv så berättar hon att hon bara söp in allt runt sig. Det fanns en sorts omedvetenhet i det man gjorde, en charm. Sedan kom arbetet efter sju år då hon började iaktta sig själv. Vad är det jag gör? Varför gör jag så? Jag fick jobba med jobbet och då blev det omedelbart svettigare och mer ångestfyllt.

Och när Evabritt Strandberg svarar på frågan om hur hon arbetar, så handlar det om att hon absolut inte vill ha pauser, hon vill bara jobba. Det finns inga mellanlägen. Allt mer vill hon ha ett starkt samarbete med regissören och får hon det så blir jag en dröm att jobba med. Men om någon kör över mig och inte vill ha en dialog kan jag vara ganska jobbig.

När Eva Bergman ska berätta om hur hon regisserar så kommer historien om när hon ringde fotbollsspelaren Torbjörn Nilsson för att lära sig bygga ett teaterlag. "Jag är väldigt publikmedveten. Om man inte tänker att någon vill titta, utan bara gör konst för konstens egen skull ... Nej, det är inte min grej. Jag tänker alltid: Vem vill se detta? Vill jag se det?"

Stig Hansén föddes i Malmö 1954, bodde länge i Göteborg, och bor nu i Stockholm. Han är författare, dramatiker och kulturjournalist på heltid sedan 1980. Han har skrivit reportageböcker, pjäser, romaner, thrillers, noveller, debattböcker, bokporträtt av politiska tänkare, musiker och journalister, biografier och ett flertal böcker om konsten att skriva.