Varifrån kommer bilden av ett homogent svenskt folk? Hur byggs föreställningarna om det normala? Hur kan berättelserna om samhället vidgas? Vilken roll har kulturinstutitoner för att skapa ett öppnare samhälle där alla får plats?

I antologin Att störa homogenitet diskuterar en unik samling välkända debattörer, forskare, aktörer och professionella inom kultur- och kulturarvssektorn dessa frågor. Från olika utsiktspunkter ifrågasätter de föreställningarna om kulturell renhet och det homogena som samhällsideal och tar ställning för ett samhälle där alla får plats. Ett samhälle där olikheter inte utgör hinder för gemenskap.

Att kulturarv och historia är bland de starkaste politiska verktygen som finns, visas på ett nytt sätt i boken Att störa homogenitet. Boken ger en unik inblick i hur rasism, islamofobi, antisemitism, homofobi, funkofobi och antifeminism, alla hämtar kraft ur idéer om kulturell homogenitet där kulturarv används för att dela upp människor i de som får vara med och de som ställs utanför. Boken ger förslag på hur vi kan uppskatta störningar av föreställd homogenitet och i det skapa gemenskaper, inkludera och överbrygga skillnader. Häri ligger ett stort ansvar men också enorma möjligheter för kulturinstitutioner och andra samhällsaktörer.

Boken Att störa homogenitet ger hopp att vi kan bli fria från homogenitetsbojor och istället finna andra bottnar för gemenskap. Men den visar också det mörker som finns i andra vägar och är därmed en av årets viktigaste böcker.