Umberto Saba var född i utkanten av det italienska språkområdet, hans motivvärld var det folkliv han omgavs av i hemstaden Trieste, av myllret och slamret i en hektisk inskeppningshamn vid det övre Adriatiska havet, och av de enkla människor som på olika nivåer betjänade denna fraktfart. Sådan vardaglighet var hans livsluft, han skrev till stor del om den.

Umberto Saba är folklivets poet i den italienska litteraturen, det fjärde hjulet under den berömda vagn av modernism som också innehöll Giuseppe Ungaretti, Eugenio Montale och Salvatore Quasimodo. Av dessa fick två nobelpriset, två fick det inte, och goda skäl kan anföras för att de två som blev utan, är de bästa. Saba har också fått vänta längst på en mer utförlig presentation på svenska, föreliggande volym är den första. Av den nämnda kvartetten är Saba äldst, född 1883, han levde till 1957 och var sålunda sjuttiofyra år vid sin död.