Drygt 350 år har gått sedan berättelsen om ättestupan introducerades i Sverige. Det skedde genom översättningen av en isländsk saga, Gautreks saga, som blev utgångspunkt för en lång tradition i litterära och akademiska texter liksom i folkminnen. Efter hand har ättestupan främst kommit att förknippas med våldsam död bland äldre människor. I denna studie beskrivs den växlingsrika väg som berättelsen haft i svenskt kultur- och samhällsliv, där den gått från att handla om idealiserade självmord till att uppfattas som en skildring av övergrepp och mord inom ramen för ett generationskrig. Berättelsen om ättestupan diskuteras i förhållande till olika former av hot och rädsla i samband med åldrandet och jämförs med närbesläktade berättelser om dödande av bland annat äldre samer och romer. Pär Alexandersson är fil. dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, begreppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat fullgöra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområden som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter och Svenska sagor och sägner. Redaktör för skriftserierna är docent Maj Reinhammar, maj.reinhammar@agora.se.