Jag vill varmt rekommendera denna bok till alla som har intresse för psykologi. [] Boken är tätt kondenserad och fullmatad med associationer och information. [] Intellektuellt kurage är också en nödvändig dygd. Den som följer författarens argumentation i beskrivningen av Homo psychicus kommer obönhörligen att få se sina invanda uppfattningar om människans psykologi utmanas och förändras. [- - -] Syftet med projektet om Homo psychicus är att ge en helhetsbild av människan som psykisk varelse. Det är inte många som skulle våga sig på en sådan uppgift och än färre som skulle klara av att ro det i land. För första gången, mig veterligen, har någon lyckats ge en vetenskapligt hållbar och konsekvent beskrivning där människan hänger samman, från neurologi till psykologi. Nyckeln till att öppna dessa nya perspektiv har författaren funnit i den moderna affektteorin. Ett mycket välbehövligt banbrytande arbete, hittills endast tillgängligt på svenska språket. Mats Nilsson, Leg psykolog och psykoterapeut, specialiserad inom klinisk psykologi

"För att sammanfatta ansatsen i boken, som författaren kallar Homo psychicus grundläggande infrastruktur, gäller att utan näring från affekterna går den operativa kognitionen på tomgång. Förvåning är ett grundelement i den medfödda motivationsordningen i affektsystemet och förväntan, antingen som förekunskap [...] eller efterkunskap [...], grundelement i det medfödda operationssystemet. Med ett i mitt tycke intressant modellbygge om Homo psychicus, är det naturligt att författaren är kritisk till delar av den kognitiva beteendeterapin (KBT), med behandlingsperspektivet uppifrån-och-ner och felinlärning. Psykodynamisk terapi (PDT) har istället behandlingsperspektivet nerifrån-och-upp och inre psykiska konflikter. Författaren ställer frågan om skillnaden i de båda behandlingsperspektiven resulterar i två helt olika behandlingsideal nämligen bota för PDT och bättring för KBT."
Staffan Stålfors, Psykoterapi, Nr. 3, 2014

"I denna bok liksom i de tidigare utgår Alf Nilsson från Charles Darwins uppslag om de biologiska affekterna som medfödda. Till det kommer att det nyfödda barnet är utrustat med en vittomfattande uppsättning av reflexer. Men utan drifter överlever inget nyfött barn, de är nödvändiga för de motiverande och kommunikativa affekterna liksom för de operativa reflexernas utveckling, till människan som både känslovarelse och kognitiv varelse Alf Nilsson förklarar också i denna femte bok varför han valt att skriva dessa böcker om Homo psychicus på svenska och inte på engelska... Svaret är hans eget djupa förhållande till språket...: Från tidig ålder blev jag ingjuten i svenskan, liksom svenskan kom att gjuta in mig i livet och världen, med svenska språket som kom att bli en del av mig som sammanhållen helhet."
Psykologtidningen, Nr. 6, 20

"I den här femte boken om Homo psychicus framhärdar jag i Charles Darwins uppslag om de biologiska affekterna som medfödda. Till det kommer att det nyfödda barnet är utrustat med en vittomfattande uppsättning av reflexer. Men utan drifter överlever inget nyfött barn. Drifterna är ett nödvändigt villkor för de motiverande och kommunikativa affekternas samt de operativa reflexernas utveckling, till Homo psychicus som både känslo- och kognitiv varelse. Med detta är den minsta icke reducerbara gemensamma nämnaren för samtliga fem böcker angiven. Sålunda kan man läsa den här boken som ett fortsatt räddningsarbete av med en benämning redan 1967 som programförklaring i en roman av författaren människan som sensulektuell varelse.
Jag har under åren sedan den första boken gavs ut, fått frågor om varför böckerna inte är skrivna på engelska, språket för internationell vetenskaplig kommunikation och mitt andra språk. Jag har undvikit att svara på frågan. I den här sista boken på svenska om Homo psychicus kan jag utan vidare erkänna att det handlar om mitt djupa förhållande till språket. Från tidig ålder blev jag ingjuten i svenskan, liksom svenskan kom att gjuta in mig i livet och världen, med svenska språket som kom att bli en del av mig som sammanhållen helhet."

Alf Nilsson är professor emeritus. Han var verksam som professor i klinisk psykologi 19862001 vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Författaren är legitimerad psykolog och psykoterapeut. I sitt författarskap har han ständigt betonat att människan är en sensulektuell varelse. Det här är den avslutande delen i en serie med fem böcker där Alf Nilsson driver tesen om Homo psychicus som både en affektiv och kognitivt handlande varelse.