Eva Österbergs studier av människors känslor i ett historiskt perspektiv har väckt stor uppmärksamhet i forskarvärlden.

Essäerna i denna bok tar upp en rad frågor om känslorna, emotionerna, med anknytning såväl till europeisk som svensk och nordisk historia. På ett okonventionellt sätt diskuterar författaren emotioner utifrån fornisländska sagor, 1600- och 1700-talskvinnors dagböcker och brev men hon går också in på svenska skönlitterära författares verk från slutet av 1800-talet och framåt.

I botten ligger olika filosofiska resonemang om känslor hos antika filosofer som Aristoteles och Cicero, men diskussionen förs även med mer sentida forskare som Norbert Elias, Hans Peter Duerr, Martha Nussbaum och William Ian Miller.

Ett stort antal av de emotioner, som figurerat i litteraturen alltsedan antiken, tas upp. Några av dem brukar anses vackra och fina, som empati, kärleksfullhet och medkänsla. Andra emotioner kan verka fula, som avund, svartsjuka, hat. Distinktionerna är varken självklara eller eviga. I boken diskuteras även intressanta och tvetydiga känslor som avsky och vrede. Hur man ser på känslorna beror mycket på hur de används i olika sammanhang och med vilka syften.

Och hur är det egentligen med den berömda tesen om civilisationsprocessen från medeltid till nuet som skulle ha fått människor att bli mer belevade och mindre brutala i seder och bruk? Är 1900-talet verkligen så mycket mer civiliserat? Kan det rentav vara tvärtom?

 

Eva Österberg har varit professor i historia vid Uppsala och Lunds universitet. Hennes böcker och artiklar har oftast handlat om medeltid och tidigmodern tid men med beröringstrådar till det moderna samhället. Vid sidan av ett stort antal antologier om särskilt brottslighet och rättskipning i historiskt perspektiv, märks bland hennes böcker: Gränsbygd under krig (avhandling, 1971), Mentalities and Other Realities (1991), Folk förr. Historiska essäer (1995), Vänskap en lång historia (2007), Friendship and love, ethics and politics (2010), Tystnader och tider. Samtal med historien (2011), De små då. Perspektiv på barn i historien (2016).

För sin forskning har Eva Österberg tilldelats flera priser, till exempel Gad Rausings pris av Kungl. Vitterhetsakademien, Kellgrenska priset av Svenska Akademien och Anders Nygren-priset av Teologiska fakulteten i Lund.

 

Den relativt fria, associerande metoden har jag försökt låna från Montaigne och hans essäer. Den innebär bland annat att vara öppen för de berättelser och reflexioner som kan ligga i skönlitteratur likaväl som i forskares debatter, eller i operans musik, ord och gester. Några gånger har jag till och med berättat minnen från mitt eget liv, som ett slags illustration till tematiken Jag föreställer mig att just Montaigne inte skulle ha protesterat alltför mycket över denna blandning av läsfrukter, egna forskningar, personliga erfarenheter och idéer från en rad lysande forskare. När allt kommer omkring var det ju hans egen metod.

Eva Österberg