Mörker är potentiellt ljus. Längtar vi efter mer ljus i våra liv, efter en bestående inre glädje, bör vi vända oss mot våra skuggsidor. Till detta krävs mod och en beslutsamhet att inte vika undan för något, men framför allt att inte förebrå sig själv för den avgrund som kanske visar sig inför våra ögon. Att möta det begränsade jagets rädsla och motstånd utan att fly från det vi ser, är att vandra mot soluppgången.
Kunde vi blicka in i en människas hemliga rum, se hennes sårbarhet och ensamhet, så skulle vi upphöra med allt dömande och fördömande och i stället fyllas av medkänsla. Vem skulle säga att den som gnuggar sömnen ur ögonen är mindre fullkomlig än den som är fullt vaken? Är en blomma i knopp mer ofullkomlig och ofärdig än samma blomma när den öppnat sina kronblad och visar sig i all sin prakt? Är hon inte lika "fullkomlig" i varje stadium av sin utveckling? Gud har i tusentals år blivit framställd som själsligen betydligt mindre utvecklad än en vanlig människa. I sitt dömande, sitt bestraffande och sin partiskhet har Gud utmålats som en sorglig skepnad som är mer maktfullkomlig än människan själv. Vår bild av Gud är en spegling av vår djupaste rädsla i upplevelsen att vara åtskilt från vår omgivning.
Det inre ljuset är en tidlös hyllning till ljuset inom oss, och en praktisk vägledning till insikt bortom det personliga. Wretmans personliga och lättfattliga språk förstärks av citat från några av de vackraste uttryck för mystik och visdom som vi hittar i litteraturen. Boken väcker igenkännande hos läsaren, oavsett ålder eller kulturell bakgrund.
Johan Wretman är psykoterapeut och författare av en mängd böcker om grundläggande livsfrågor, bland andra Öppna ditt fönster och Har vi varit här förut? Han har även översatt den mycket uppskattade Profeten av Kahlil Gibran.