Ju mer jag tränade, desto mer tur hade jag...” Det var i lågstadiet i Tärnaby, som den fräknige grabben från lilla Joesjö skrev i en uppsats att han skulle bli skidåkare på heltid.Och jag ska bli bäst. ”Det kan man inte leva på”, sa lärarinnan inför hela klassen. Men skidåkare blev han – och bäst i världen också. Ingemar Stenmark hette han. Det är en fantastisk karriär vi pratar om. 86 segrar i världscupen 1974-89, två OS-guld, tre VM-guld, ett VM-silver, ett OS-brons säger det mesta. 508 tävlingar totalt fullföljde han, Ingemar var på pallen i två av tre, han vann var tredje. Här berättar Ingemar ingående om sin vänskap med Stig Strand, grannen, från det han var fem år. ”Vi umgicks i stort sett dygnet runt, utom den gången jag och en annan kompis tjuvrökte”. 17 december 1974 vann han i Madonna di Campiglio sin första seger i världscupen. Den 19 februari 1989, drygt fjorton år senare, satte han punkt i Aspen, Colorado då han vann sin sista och den 89:e världscupsegern. Här berättar han också om pappa Erik, sina tränare, om drömlandet Japan och om VM i Schladming 1982 då en hotbild fanns över honom och han hade polisbevakning dygnet runt. Då Ingemar Stenmark tävlade stannade Sverige. Så var det bara. I skolorna stannade undervisningen, man tittade på TV i stället, samma sak i kommunalhus och i Riksdagen. Banditerna hade inte tid med brott, i polisväxlarna svarade man inte i telefon. Alla följde tävlingarna. Ingemar Stenmark är och förblir en mästare, en legend, en närmast sällsynt nationalidol. Inte har det gjort saken sämre att han på äldre dar vann Mästarnas Mästare i SVT och Let´s Dance i TV 4.