Erfarenheten av rytm är en av våra mest grundläggande. Den återkommer i alla tänkbara skalor ? från hjärtats slag och kroppens rörelser till dagarnas och årstidernas gång. Rytmen är därför också ett av de kraftfullaste redskapen vi förfogar över för att förstå och strukturera världen. Medvetet och omedvetet ordnar vi vår omvärld i rytmiska gestalter. Rytmen är också ett av poesiens främsta verkningsmedel och kännetecken, och den kunskapsgren som framför andra ägnat sig åt poesiens rytmik är metriken. Traditionellt har den mätt och räknat stavelser, accenter och ljudupprepningar ? en syssla som förlorat sin relevans efter den fria versens genombrott i den europeiska dikten. I Poesiens rytmik söker Eva Lilja formulera en samtida metrik genom att sammanföra den med nya kunskapsfält, som semiotik, fonologi och neurologi. Med varsam hand prövar hon vad den moderna kognitionsforskningens rön om hur den mänskliga uppmärksamheten fungerar kan kasta för ljus över den traditionella metrikens kunskaper om dikters form och verkningsmedel, allt grundat i den ursprungliga erfarenhet av rytm som allting springer ur ? kroppen i rörelse.