Den här boken berättar om hur livet besegrar ödet. Jag började skriva den redan i Minsk, min ungdoms stad, och avslutade den i Sverige, där jag nu bor. Jag är född och uppväxt i ett land som inte längre finns på kartan. I vårt hem bestod biblioteket av två rader böcker. I den första raden fanns verken av Lenin och kommunistpartiets ledare, men bakom dem stod de värdefulla, älskade och då förbjudna böckerna av Achmatova, Mandelstam, Pasternak… Den första raden försvann med perestrojkan och avslöjade sanningen, så länge dold av de flesta sovjetiska medborgare, som var vana att leva försiktigt och tala öppet bara med sina vänner i köket. Sovjetunionens upplösning, bildandet av den nya självständiga staten Belarus (Vitryssland), valet av den första presidenten, som blev Europas sista diktator för hela den demokratiska världen – allt detta är också min egen historia. Den största delen av mitt liv har jag arbetat som advokat i Minsk, försvarade de kändaste namnen i oppositionen mot regimen, drev de mest omtalade processerna. Jag skapade och var ledare för Centrum för mänskliga rättigheter. Träffade många berömda personer, presidenter från olika länder, människorättsaktivister, vetenskapsmän. Jag skrev dikter, knöt vänskapsband, älskade och led – och alltid kände jag livets obändiga ström, min egen väg.