Litteraturen är varken ett samhällets utanverk eller en söndagssyssla: litteraturen är omistlig för demokratin, för vår förmåga till inlevelse och respekt, förvåning och förnyelse. Det hävdar Ulf Eriksson i denna essä, som närmast har formen av en pamflett, där en stark kritik av de senaste årens massmediala och kulturpolitiska tendenser också rymmer ett uppfordrande utopiskt perspektiv.