Två av andra världskrigets mest karakteristiska vapen, Panzerfaust och Panzerschreck, stärkte det tyska infanteriets förmåga att bekämpa fientliga stridsvagnar på näravstånd. Panzerschreck var i allt väsentligt en kopia av den amerikanska bazookan medan Panzerfaust var en helt ny och banbrytande konstruktion som dessutom skulle få stort inflytande över den tekniska och taktiska utvecklingen av pansarvärnsvapen under efterkrigstiden. Tysklands motståndare, särskilt Röda armén, använde sig gärna av erövrade Panzerfaust. Vapentypen levererades till bundsförvanter som Finland, Ungern och Bulgarien. Boken är författad av en expert på pansarvärnsvapen och erbjuder läsaren omfattande inblickar i utvecklingsarbetet bakom dessa fruktade vapen och hur de fungerade. Boken innehåller även en analys av de tyska pansarjägarnas taktik under krigets senare del.