Tuberkulosen skördade många liv i mitten på 1800-talet. Iiskkola by bestod endast av en handfull gårdar och ett skolhus. Alla i byn dog. Skollärarinnan Beata Aurora skötte om dem, men som genom ett under klarade hon sig utan att smittas. Hon blev ensam kvar. Med tunga steg vandrar hon hemåt, förbi kyrkogården där träkorsen står tätt intill varandra. Varför har jag överlevt? Finns det någon mening i det? undrar hon. Hon är mycket trött och modlös, och när hon kommer hem lägger hon sig på sängen. Hon faller i en djup och barmhärtig sömn. Nästa morgon finner hon mat och ett meddelande på yttertrappan. Ett meddelande som talar om att någon behöver hennes hjälp. Hon får en vägbeskrivning längs en väg hon aldrig förut gått. Beata ger sig av på en lång vandring …