Om ögonblicket då livet satte upp en stoppskylt. Cancer! Anita Mariasdotter är en mycket lyhörd och finstämd lyriker och prosaist. I denna lilla volym kommer hennes talanger inom båda dessa genrer synnerligen väl till sin rätt då detta är diktbok med insprängda prosapartier och samtidigt en prosabok med insprängda dikter. Utifrån sina erfarenheter av ett allvarligt sjukdomsbesked, operation och svåra behandlingar förmedlar Mariasdotter rakt, öppet och hudlöst sina känslor och tankar. Läsaren kommer henne nära på ett sällsynt sätt och lever med i hennes hisnande osäkra vandring som stundom är en mardröm och stundom bjuder på helt oväntade ljusglimtar. Andlös vänder man blad och överraskas av ständigt nya öppningar och perspektiv. Detta är bokstavligt talat en bok för alla: för dem som själva delar eller delat författarens erfarenhet av allvarlig sjukdom och för deras vänner och anhöriga, men också - och inte minst - för dem som ännu inte har tvingats uppleva det som boken är ett sällsynt vittnesbörd om. Denna bok bör vara självskriven läsning för vårdpersonal och den bör finnas tillgänglig på landets sjukhus så att andra drabbade kan känna att någon annan varit där de är nu. Efter läsningen är jag rörd och gripen. Så här fungerar litteraturen när den är som bäst. Inger Littberger Caisou-Rousseau