En tidig morgon hade någon lagt ett spädbarn på prästgårdens trappa. Ett flickebarn med namnet Barbro broderat på skjortbröstet. Prästen bar henne till det intilliggande barnhemmet. Barbro hamnade i en trygg och kärleksfull omgivning. Barbro var bara tio år när hon blev överfallen i skogen, och när hon förstod att det även fanns onda vuxna människor började hennes barnatro vackla. Bo var Barbros vän och kamrat på hemmet. När han fann henne i grottan dit hon tagit sin tillflykt, flydde han med henne till den cirkus han en gång kom ifrån. De fick några lyckliga år tillsammans. När Barbro var sexton år blev hon kidnappad, bortförd till en fångenskap, fylld av droger och misshandel. Barbro hade inte bara förlorat sin tro, även hoppet dog om att någonsin bli fri från det inferno hon tvingats in i. Men kärleken till Bo levde stark inom henne. Vad hade hennes förövare gjort med Bo undrade hon ofta? Dödade han honom, eller levde han och letade efter henne? Skulle hon någonsin mer få se honom