Luigi och Alfredo är bröder, uppvuxna i en bergsby i italienska Alperna. Luigi har stannat kvar i hemtrakten och arbetar som skogspolis nere i dalen, där han bor tillsammans med sin fru Elisabetta. Alfredo flyttade efter ett stökigt liv till Kanada och bröderna har inte setts på flera år. Efter faderns död återförenas de, med två saker gemensamt: drickandet på baren och barndomshuset som de fått ärva. På tomten till det nedgångna huset står två träd som fadern planterade när de var barn, ett för vardera sonen: för Luigi ett hårt men skört lärkträd som söker solen, för Alfredo en motståndskraftig gran som växer i skuggan. Luigi vill köpa ut Alfredo för att bo i huset med sin fru och barnet de väntar, men osämja uppstår när det blir klart att det finns planer på att bygga en skidanlägg- ning alldeles intill den lilla byn, och tomten kan bli värd en förmögenhet. Samtidigt stryker ett förälskat hundpar omkring i dalen och lämnar döda hundar efter sig. På byns barer pågår en livlig diskussion om huruvida mördaren är en hund eller en varg, eller något annat. I denna roman stiger Paolo Cognetti ner från Monte Rosas glaciärer för att skildra livet i dalbotten. På en stram och tät prosa berättar han en melankolisk historia om de som lever i skuggan. Och längs med Sesiafloden, precis som överallt i världen, är det naturen och djuren som i tysthet får uthärda människans förstörelse. Paolo Cognetti är född i Milano 1978 och delar sin tid mellan staden och en stuga högt uppe i Alperna, där han tillbringar flera månader om året. Han fick sitt stora genombrott med “De åtta bergen” (Contempo 2018). För den har Cognetti belönats med Premio Strega, Prix Médicis étranger (Frankrike), English Pen Translates Award m.fl. Den hyllades av recensenter och har sålt rekordvolymer i hela världen. År 2019 publicerade Contempo även “Utan att någonsin nå toppen”.