Ervin Révais skönlitterära debutbok
En självbiografi, visst, men så mycket mer. Boken är också en skildring av förkrigstidens Ungern och krigets fasor för framförallt landets judiska befolkning. Ungdomsåren under Sovjettiden beskrivs, skolan och en givande fotbollsbana.
Så livets vattendelare: en nattlig vandring med en betald vägvisare över åkrar och skog in i Österrike, december 1956, efter folkets resning mot Sovjet. Visst skulle föräldrarna kunna komma efter, eller?
Sverige i mars 1957, från "dag ett" en exempellös berättelse om ett rikt liv med sin nya familj och en fantastisk yrkeskarriär inom byggbranschen. Men varför fick inte föräldrarna komma?
Utöver "biografins" ramar tillåter sig författaren att fundera över begreppet "hemma". Var lever en frihetsälskande människa och jude bäst?
Ungern med dess politik och frekventa anti-semitism - men också med dess älskade operettmelodier?
Sverige med sin dåvarande - och nya immigrationspolitik? Han tänker också på landets skönhet och frihetsideal, artisterna och hjältarna inom idrotten.
Se gärna boken som en lärobok i konsten att integrera sig i ett nytt land, att lyckas, utan att förlora sin identitet och de värderingar som han innerst inne tror på.