Låt oss börja med det det uppenbara: jag är sjuttionio år gammal. Varför i hela fridens namn ska jag tala om ungdomen? År 399 f.Kr. ställdes Sokrates inför rätta och dömdes till döden, anklagad för att ha ”korrumperat ungdomen”. Genom sin kritiska metod sades den gamle filosofen ha undergrävt samhällets institutioner genom att fostra unga athenare i en alltför respektlös och ifrågasättande hållning. Det är med en blinkning till denna filosofiska urscen som Alain Badiou närmar sig frågan om ungas situation idag. I en värld där de traditionella hållpunkter som tidigare stakade ut ungdomens väg in i vuxenlivet försvagas, och där samtidigt den ekonomiska och sociala otryggheten fördjupas i en alarmerande takt, känns det mer angeläget än någonsin att ta sig an filosofins själva grundfråga: Vad är det sanna livet?