I Chefen fru Ingeborg (1924) ställs en utpräglat borgerlig innehavare av en modeaffär i Stockholm, den 45-åriga Ingeborg Balzar, i centrum. Den medelålders Ingeborg tillhör en annan epok än hennes son, som står i färd med att överta butiken.

Louis de Lorche, Ingeborgs dotters fästman, har en slapp låt-gå-filosofi; honom känner Ingeborg både en motvilja och dragning till. En brand bryter ut vid landstället och under räddningsarbetet strålar de av en händelse samman i ensamhet och rör vid varandra.

Fästmannen utvecklar en nihilism av grövsta slag och nästan uppmanar sin fästmö att ge sig ut på eskapader, vilket Ingeborg finner motbjudande. Louis’ mor påtalar att Ingeborg håller av honom alldeles för mycket. Ingeborg kommer inte undan skammen, det är som en förföljelse, utan annan utväg än döden. Hon går ut i den höga snön och tar av sig kappan...