Det var under några av Gustaf Frödings svåraste sjukdomsår, 1897 och 1898, som diktsamlingarna Nytt och gammalt respektive Gralstänk gavs ut. Han hade givit ut tre diktsamlingar tidigare och hans diktning kom alltmer att påverkas av teosofin. Hans moralfilosofi utvecklades särskilt i anslutning till Gralsymbolen i båda diktsamlingarna.

Fröding kallade sin egen livsfilosofi för “världsharmoni”. Där är evolutionen i sig en levande kosmisk process som han själv samspelar med, i dröm, liksom som i vaket tillstånd. Enligt Fröding har allt en medvetenhet, från atomer till solsystem. Det är detta som diktsamlingen Gralstänk handlar om.

Impulser till Frödings mystik kom från skilda håll, från Nietzsche och Goethe, från teosofin och Leibniz. Mystiken utmynnar i en panteism förenad med moralisk relativism, där motsatsen mellan gott och ont är upphävd. Ingen naturalist har trängt djupare in i 1890-talets metafysiska mysterier än Fröding, som en av Sveriges största visionärer.