Fridolins visor och andra dikter är Erik Axel Karlfeldts andra diktsamling från 1898. Den kan betraktas som ett uppbrott från ungdomsdikterna, lärlingsarbetet i debuten. Nu började nya, sköna strängar ljuda, nu började stormen och lidelsen ta form.

Litteraturkritikern Gösta Attorps har jämfört Karlfeldt med Carl Michael Bellman, och menade att “båda ha ett intuitionens, ett fantasiens underbara djupsinne, genom båda — och mest då naturligtvis genom Karlfeldt — talar blodets röst som aldrig annars i svensk dikt.” Han menade vidare att: “Vi ha i hela vår litteratur ingen mera nationell, mera svensk-germansk figur än denne Fridolin, där han under höstens tunga skyar vandrar på gamla stigar i gamla skogar, talande höga och hädiska och kostliga ord, sjungande sorgesånger och druckna visor.”