Dikten Kärleken är med sina femtiosju strofer den längsta i Stagnelius författarskap. Här uppbådar han hela sin konst för att skildra själens landsflykt i materiens värld, utifrån ett rikt, och för dagens läsare svårforcerat, material hämtat i den grekiska mytologin. Engdahls briljanta och underhållande analys gör dikten tillgänglig igen.