Boken bygger på en andlig undervisning som Rose Öfverberg fått av ärkeängel Uriel, och som i början var riktad enbart till henne och Gunilla Boman. Den har förmedlats i form av diktamen till Rose, som är andligt medial.
Författarnas uppgift har varit att skriva ner viktiga händelser i sina liv som haft avgörande betydelse för deras personliga och andliga utveckling, men också att berätta om hur de har tagit emot, omsatt och använt sig av de minst sagt omvälvande livskunskaper och insikter som Uriel förmedlat genom Rose.
Uriels undervisning finns i andra delen av boken under rubriken Ordförklaringar och nyckelbegrepp från A till Ö, där materialet har sammanställts och strukturerats av Gunilla Boman.
Så här säger författarna själva om bokens innehåll: "Utan att överdriva har den undervisning vi fått totalt vänt upp och ner på våra inre liv och våra trosföreställningar. Den har tillika förändrat oss på djupet som människor och vi känner numera en inre frid som vi inte känt förut. Ingenting är nämligen som vi tror, snarare är det precis tvärtom ...
Vi gör inte gällande någon definitiv sanning, vi berättar bara vad vi fått erfara och lärt oss, och hur våra handlingar lett oss till mer frid och glädje."
Utdrag ur boken:
Ur Rose Öfverbergs livshistoria:
Vad Uriel lärt mig och förklarat
Första mötet med Uriel
När Uriel kom in i mitt liv befann jag mig i ett ingenmansland dvs. jag var helt nollställd. Jag var väldigt harmonisk och lugn. Min ålder gjorde att jag kunde slappna av, och jag tyckte att jag hade klarat många prövningar på ett bra sätt och utvecklat mig själv. Jag var öppen för allt men förväntade mig inget. Jag kände en stark, varm närvaro och glädje där jag satt och tittade ut på solnedgången.
Så hör jag rösten som ber mig att skriva ner det jag hör. När jag skrivit ner de första sidorna var jag helt slut men glad. Sen kom jag att vakna nästan varje natt eller tidig morgon i flera år, för att skriva ner meddelanden från Uriel. Jag hade fått något som fyllde mitt hjärta helt och fullt.
Jag kom nu att få undervisning om saker hos mig som fortfarande hindrade min frid. Jag trodde jag funnit friden men nej, det fanns mer kvar att "bränna bort", som Uriel kallade det. Nu kom en mycket omvälvande tid. Jag fick gå igenom hårt arbete. Märkte att mitt ego gjorde motstånd. Jag grät och skrattade om vartannat och hamnade sen i en lättare depression. Jag var strålande lycklig, men även nedstämd, förvirrad, arg. Ja, alla känslor i mitt ego dansade runt och ville ta uppmärksamheten från mitt genomgripande och renande arbete tillsammans med denna ängel, som kallade sig Uriel.
Jag kom nu att under en längre tid möta det fördolda i mitt ljusego såväl som mitt mörkerego. Allt blev mycket tydligt med denna fantastiska vägledning. Jag tyckte samtidigt det var underligt att lilla jag fick ta emot allt detta. Jag frågade Uriel varför, då kom svaret: "För att du vill och är mogen." Ja, jag ville verkligen finna den inre friden, en frid som fungerar i alla stormar. Jag kom att bli mycket tacksam även om det var oerhört slitigt, speciellt i inledningsskedet.
Ur Gunilla Bomans livshistoria:
Hur jag upplevt Uriels undervisning
Att gå i egen kraft (= kan själv)
Det har jag gjort hela livet, eftersom jag tog för givet att man skulle göra det. Vad har vi annars fått vår fria vilja och vår kraft till? Fram till för något år sen, när polletten äntligen trillade ner. Nu vet jag att det var fel, även om jag oftast använt min fria vilja i gott syfte, dvs. genom egot i ljussjälen. Jag har, och har nog alltid haft, en stark vilja och kunnat agera och manifestera även om jag varit skraj och ute på hal is, och det är bra, men jag har använt den fel, säger Uriel, eftersom jag inte låtit Anden vägleda mig vid alla tillfällen och i alla väder. Det är det som är poängen, vi ska inte göra det bara när andan faller på eller när vi känner oss villrådiga, utan hela tiden.
Det var i början mycket svårt att ta till sig att jag skulle låta Anden vägleda mig i allt. Jag var ju en fri och självständig människa, gubevars, och van att bestämma själv över mitt liv. Och jag hade ju fått en fri vilja, varför skulle jag då inte använda den? Jag som var van vid och tyckte om att gå mina egna vägar i ur och skur.
Jo, fick jag veta, att vi har fått en fri vilja innebär att vi kan välja att säga ja eller nej till Andens vägledning, precis som de två rövarna som korsfästes samtidigt med Jesus. (Se bilden Symboliken i att korsfästa egot på s.188 i boken.) Och om jag väljer att säga ja, vilket jag gjort nu, ska jag använda min starka vilja rätt hädanefter, dvs. alltid låta Anden vägleda mig och sluta gå i egen kraft. Då hamnar jag alltid rätt.
Ur uppslagsdelen:
(som består av 108 övergripande ord och 110 underrubriker till dem. Därutöver har den ett utförligt register.)
Kärlek
Kärlek är det enda som finns och alltid har funnits. Men för att ni ska förstå att Kärleken finns på riktigt, måste ni ner i Trons djup, tron att allt är till det bästa. Att kunna uppleva sorg är en kärleksgåva. Ren sorg är en gåva från Kärleken, ren glädje är en gåva från Kärleken. Naturen är en gåva från Kärleken. Ni människor är en gåva till varandra ...
Anden och andlighet
Skaparens Ande är förbindelselänken, kanalen, mellan Gud och människa. I denna kanal strömmar Guds kraft, vägledning, tröst, kärlek, frid, tro och hopp in i den behållare eller "mottagare" som är människans ande, om hon väljer detta. Nu är den inte alltid 100 procent stängd, för alla människor sträcker sig på något sätt efter tröst och hjälp i svåra situationer. (Se bild s. 131)
Andlighet behöver inte sökas, bara öppnas
Många människor på jorden har i perioder sökt och söker efter vad de kallar andlighet. Men egentligen är det inte så man ska göra. Andlighet behöver inte sökas, bara öppnas. Ni har gudagnistan, er ande, i er, så när ni sökt på alla omöjliga ställen och med ett oändligt sammelsurium av tekniker, har ni trasslat in er än värre och förlorat er själva (i många fall dessutom mycket pengar).
Många har blivit som små öar som flyter omkring utan kontakt med varandra och än mer ensamma och deprimerade. Ju mer ni sökt andlighet ju mer ensamma och isolerade har ni blivit. De tekniker ni har hållit på med har kommit från era huvuden. Men den Skapande Elden utgår ifrån hjärtat. Ni har försökt känna med huvudet. Nej, andlighet behöver inte sökas. Det handlar om att ni behöver hitta nyckeln till Anden, som befriar er och som ger er frid ...
Nyckeln som befriar är att ha harmoni genom goda känslor. Att älska alla och att vilja förlåta gör att Anden öppnas. När ni älskar och/eller respekterar och önskar förlåta men inte kan, sätts nyckeln till Anden i och sedan leder er Anden resten av vägen.
Bitterrötter
När det gäller "ärvda rötter" och ni har en längtan att slippa dem, hjälper Anden er att bränna bort dem. Dessa bittra rötter kommer ni nämligen inte åt själva. Anden är den som leder er bort från själviskhet. Själviskheten finns på två olika sätt i er själ, den ljusa själviskheten (i ljussjälen) som vill få bekräftelse för något gott, och den mörka själviskheten (i mörkersjälen) som leder till att man ändå får en bekräftelse på att man existerar, lever och syns.
Båda är egokroppar som bor i själen (se detta ord). Osjälviskhet har, säger jag Uriel, bara Anden som kommer från Universums Hjärta, Elden. Den bara brinner och brinner för liv och liv i överflöd, som kommer när ni vet att ni är alla skapade till att skapa.
Den fria viljan
Skaparkraftens Eld gav er människor den fria viljan. Från begynnelsen var det menat så att Anden skulle vägleda själen, inte att själen skulle "vandra i egen kraft", säger jag Uriel. Men ni har inte använt själen med Andens hjälp. Orsaken är att det som kommer från Anden tar längre tid på sig att manifesteras och människor vill ha resultat fort. Ja, själen skriker som en barnunge som vill ha sina behov tillfredsställda snabbt, när den inte har Andens vägledning.
Egot, och om den illusion ni lever i
Ni människor lever i en illusion om att ni måste kämpa och förändra er. Ni söker överallt utom i ert inre. Ni stillar er inte, därför har den illusion som egot skapar mycket makt för att ni gett egot makt. Ni har alltid varit och kommer alltid att vara förbundna med Skaparkraftens Eld. Men ni kan bara säga ja när ni kan, dvs. när ni är färdiga med ert lidande. Ni har levt i er fantasi om fel och rätt, lagar som egot skapat på grund av maktlystnad. Där egot styr styr rädslan. Egot är alltid rädd för avslöjande.
Allt handlar om "att vara eller inte vara, det är frågan", som Shakespeare sa. När ni med Andens hjälp ÄR så är ni i Sanningen. Och där finns allt: Lycka, Frid, Kärlek, Tålamod, Skaparkraft osv. När ni följer egot är ni i "icke-varande". Ert ego lurar er att tro att ni måste förändra er för att bli den ni är. Ni kan i sanning bara vara den ni är. Ert verkliga jag framstår när egot avtar. Något annat finns inte. Detta är egots skapande av en illusion. Era sinnen är lurade av egot.