Det är nu 150 år sedan Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus. Samvetsgrann undersökning publicerades. Redan samma år, dvs. 1862, kom den andra upplagan. En anledning till detta andra tryck var att tidningen Wäktaren hade reagerat med kraft mot Rydbergs avhandling. Bibelns lära om Kristus inleds med följande tydliga syfte: ”Ändamålet med denna afhandling är att utröna huruvida kyrkans lära om Kristus öfverensstämmer med nya testamentets.” Rydberg kommer fram till att så inte är fallet. Treenighetsläran har inte någon grund i Nya testamentet, Kristus är inte Gud, han är idealmänniskan. Rydbergs slutsatser ansågs vara ett dråpslag mot kristendomens kärna och i Wäktaren skräddes inte orden. Man hade redan sett exempel på vilka mörka tvivel och hemska strider boken ”uppväckt i svaga menniskohjertan”. ”Må författaren besinna detta” innan han fortsätter på den farliga bana han nu beträtt. ”O!”, utropas det i tidningen, ”att han ville använda sina ädla gåfvor till fäderneslandets nytta i stället för att såsom nu rikta dem på dess förderf genom att anfalla dess religion, alla samhällens grundval!” Nej måtte författaren till en sådan skrift dränkas i havet, föreslår man genom att citera följande ur Matteusevangeliet: ”Men hvilken som förargar en af dessa små som tro på mig, honom vore bättre, att en qvarnsten vore bunden vid hans hals och hansänktes ned i hafsens djup.” Det är tveklöst så att Bibelns lära om Kristus har haft stor betydelse för många i Rydbergs samtid men också under de följande åren, ja, ända in i vår tid. År 1907 kom den 7:e upplagan, vilket ger oss en uppfattning om hur väl spridd Bibelns lära om Kristus blev. Den väckte starka känslor och provocerade och inspirerade många. Rydberg kallades antingen för ”antikrist” eller ”reformator”. I den här antologin har vi fångat några områden där Rydbergs avhandling har provocerat till debatt eller inspirerat till nya idéer. Bidragen är disponerade så att de första, skrivna av Ulla-Britta Lagerroth, Birthe Sjöberg och Jimmy Vulovic, tar upp betydelsen av Bibelns lära om Kristus för andra författare. Den andra gruppens bidrag, författade av Svante Nordin, Anders Jarlert, Alexander Maurits, Catharina Stenqvist och Bo Claesson, har det gemensamt att de bland annat placerar Rydbergs avhandling i en filosofisk, teologisk, kyrkohistorisk, existentiell och idéhistorisk kontext och pekar på hans betydelse för dessa områden. Den tredje gruppens bidrag, från Tore Lund, Andreas Hedlund och Birthe Sjöberg, har olika inriktning men det finns en sak gemensamt, nämligen denna att belysa hur Rydberg skapade sina texter. Det sista bidraget, som är skrivet av Erland Lagerroth, lyfter fram några av Rydbergs viktigaste frågor och pekar på hur dessa behandlas i dag.