Jag har under större delen av mitt yrkesliv varit kåsör och kåseriredaktör på Göteborgs- Posten. Jag är alltså part i målet. Jag betvivlar att någon annan i Sverige läser så många kåserier som jag. Jag är osäker på om detta är en merit eller en belastning. Det är troligen både skadligt och fettbildande. Men så förhåller det sig alltså. I det märkliga publicistiska ekosystem som utgör en tidningsredaktion representerar kåsören en alldeles egen art. Jag ska försöka teckna hur denna art har utvecklats. Det är förstås min personliga uppfattning som kåsör. Det skulle vara mig artfrämmande att försöka göra en opersonlig och neutral beskrivning av en genre vars existens bygger på att den är personlig och icke-neutral.