Hur känns det när man förstår att man ska dö? När livet tar slut? Vilka känslor föds? Skräck? Saknad? Tillförsikt? Uppgivenhet? Döden kan oinbjuden komma på bussen till jobbet, i väntrummet på en akutmottagning, på en bänk i Katrineholm, i trappan på tunnelbanan, under fi sketuren, i bastun, på julafton och på närmaste övergångställe. Döden har till skillnad från livet inte något slut. Ingen vet därför vad som sker. I min diktsamling Skuggor och längtan lät jag kampen att leva stå i centrum. Här har döden huvudrollen. Jag förstår idag inte döden bättre. Men jag förstår bättre värdet av livet.