"Förr var vägen till kyrkogården övergiven och ödslig, eftersom dödsfall var en sällsynt, eller snarare normal, företeelse. Vi gick den kanske bara någon enstaka gång per år. Numera kunde det bli fem besök per dag, som om vi kommit dit för att be.
Vi hade tröttnat på att gå fram och tillbaka till kyrkogården för att begrava de döda, så vi bestämde oss för att samla ihop dem, för att föra dit dem gruppvis.
När Al-Assad-regimens dödsbringande stridsflygplan började fälla bomber över oss på väg till kyrkogården, bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde bosätta oss där.
Regimen lärde oss att den som säger sanningen betraktas som förrädare eller sekteristisk."