Maria var inget önskat barn där hon sov i sin korg. Ida, som höll i tömmarna, lät hästen skritta i de långa backarna upp mot Mellankulla.
Maria fick ett nytt hem, där hon skulle kalla Ida och Samuel för mor och far. Hon växte upp i skuggan av kriget, och när spanska sjukan svepte fram fick hon lägga sina höstastrar på första förälsk­elsens kista.
För en fattig piga var det lätt att bli utnyttjad och råka illa ut. Det drabbade också Maria, men hon var stark och målmedveten.
Berättelsen om Marias liv har en verklig bakgrund, även om namnen bytts ut. Författaren berättar om hennes hårda vardag, men också om den glädje och det framtidshopp som hon alltid bar på. Ända till slutet…
”Marias sista tid har berört mig djupt och jag har försökt att teckna hennes känslor efter bästa förmåga.”