Långhorningar ståtar ofta med vackra färger, imponerande kroppsstorlek och synnerligen långa antenner. Därför har de ibland kallats just skalbaggsvärldens aristokrater. Det första mötet med en långhorning kan vara en minnesvärd upplevelse - som när en lång smaragdgrön myskbock flyger förbi framför näsan och med en duns landar på stugans faluröda panel.

En del arter kan man artbestämma direkt på plats i naturen och de gör dem perfekta att "skåda" precis som fåglar och dagfjärilar. Namnet långhorningar kommer sig av att de flesta av dessa arter har långa antenner, ibland till och med längre än själva kroppen.

Störst chans att få syn på en långhorning har du om du tittar i blommor där de äter pollen, eller på levande och döda träd där de ofta ses krypande. Många långhorningar är beroende av gamla och döda träd eftersom deras larver lever i ved och under bark, i vissa fall ända upp till tio år. Långhorningarna visar tydligt hur viktigt det är att bevara gammal skog.

Bilderna i boken är gjorda med en speciell teknik där serier av fotografier med förflyttat skärpeplan monteras samman digitalt. Resultatet blir bilder med imponerande skärpedjup och tydliga detaljer.