Det här är en berättelse om en annorlunda uppväxt och om vad som hände i 60-talets Sverige. Varför kände sig en svensk kvinna tvungen att lämna bort sitt nyfödda barn till sin bästa väninna och kapsla in födelsen i en hemlighet. Hemligheten som råkade vara jag. Chocken när jag som tjugo­fyraåring fick veta att min biologiska mor var en kvinna jag känt i hela mitt liv har jag burit med mig allt sedan dess.

Det börjar med en resa till Istanbul. Med den som utgångs­punkt nystas historien upp och den blir också startskottet på en detektivartad jakt efter min biologiska pappa. Det leder till ett rotande i de svenska arkiven där den ena ledtråden leder till en annan, till Istanbuls lager av historia, till den grekiska minoriteten som levt där sedan urminnes tider, till möten med åldrande in­vandrare som kommit från Konstantinopel till Sverige på 60- talet, men också till ett grävande i de egna släktleden och de minnen som finns kvar. Frågan är: Går pappa att hitta, eller är spåren igensopade för alltid?

Den stora gåvan är en adoptionsberättelse som är en sann historia, en verklig variant av Simon och ekarna. Om känslan av att vara annorlunda och sökandet efter förankring och identitet, och om att finna, kanske inte det önskade eller förväntade, utan något annat. Om vad en adoption kan göra med en människa där längtan efter identitet inte utesluter kärlek till de föräldrar som en gång adopterade. Adoptionen är nationell men har en internationell koppling, till Turkiet och Istanbul. Miljöerna växlar mellan Halmstad, Istanbul och Stockholm. Boken är skriven med sömlösa övergångar mellan dåtid och nutid.