Det talas om 50-årskriser. Och samtidigt om en ny frihet när halva livet är avklarat. Vissa ser fram emot pensioneringen. Andra vill helst inte tänka på den alls. Några ifrågasätter en arbetsmarknad där man anses passé mitt i livet och hävdar med bestämdhet: jag har aldrig varit bättre. Fast är det sant? Biologiskt anses människan stå på topp någonstans runt 30. Vid 40 brukar synen börja svikta. Vid 50 är det hörselns tur. Och däremellan, i 45 årsåldern, påbörjas den kognitiva utförslöpan. Vi får svårt att minnas vad det nu var den där skådespelaren, som spelade i den där filmen, hette. Och var vi lagt glasögonen. Istället för att med nyfikenhet möta utvecklingen vill vi att allt ska vara som förr. Vi suckar inför omorganisationer och inför alla krav att lära om: både på arbetsplatsen och inför nya system för att betala räkningarna. Men hur mycket av de förändringar man kan se hos människor som passerat medelåldern är ofrånkomliga och hur mycket går att påverka själv? Åtskilligt visar det sig. Genom fysisk träning, genom att fortsätta att lära nytt och genom att träffa vänner kan vi bromsa processen. I den här boken har den 53-åriga journalisten Hanne Kjöller funderat över sitt eget och andras åldrande. Hon listar 23 saker som hon vill bli påmind om för att inte gamla till sig .