"Maja satt i vindstrappan hos storbonden Karlsson och sög på ena flätan. Hon såg storögt på hans tre döttrar, som svassade runt i hallen, på väg till militärdans i grannbyn. De var så fina i storblommiga klänningar med vida kjolar och snävt insvängt liv. Skorna hade klack och läpparna var röda. De turades om med läppstiftet och bättrade på färgen med trutande läppar. Karlsson tyckte i allmänhet inte om röda läppar hos flickor och i synnerhet inte röda läppar hos de egna döttrarna. Men nu var han ute och slog en äng för nästa dags höbärgning, så de unga kvinnorna kunde skrattande dansa runt i en allt vildare takt. Plötsligt stod storbonden ändå i hallen, illröd av ilska. ..." Så börjar Anneli Nilssons bok "I Rosa Lenas famn".