Viger man sitt liv åt polisyrket är det ofrånkomligt att hamna nära våldsamheter och tragedier. Och slarvar man med sina egna privata värderingar och låter bli att tygla vissa mänskliga drifter så är det lätt att hoppa över skaklarna, med följder som att en högt älskad hustru till slut packar sin väska och går ut genom dörren. Arbetar man som polis i södra Italien har man dessutom att brottas med en maffiaverksamhet som påverkar livet. Den lokala maffian, Sacra Corona Unita, hade del i min allra största personliga tragedi, den när min unga dotter blev brutalt nermejad av en bil ute på Via Traiana för några år sedan. Det var då jag bestämde att karriär och status är av underordnad betydelse. Jag var tyngd av livet men hade ändå förmågan att behålla en positiv inställning till det allra mesta. Med motigheter och livstragedier växer man, under förutsättning att grundkraften att leva vidare finns där. Sommaren 2013 var het i Puglia. Plötsligt uppdykande bevismaterial från en allvarlig händelse nästan femton år tillbaka i tiden ledde till både utpressning och mord. Begreppet Deadline, eller som vi säger i Italien, Scadenza, kom att spela en avgörande roll på flera sätt – allt från passerade slutdatum till ond bråd död. Min förhoppning om en lugn och tillbakalutad tillvaro blev bara just en förhoppning. Franco Vaccaro Lokal polischef i Ostuni