Vad har bildkonsten betytt för provinsen Jämtland och Härjedalen och var finns konstverken?
Det var tankeställaren som ledde fram till det massiva praktverket Konzta.
Ett mycket ovanlig konstbok. Jag har i alla fall aldrig sett en större satsning på att skildra en enskild svensk regions konstliv. Konzta hade varit helt omöjlig utan en bred uppslutning från länsstyrelsen i Jämtlands län och en rad privata och offentliga företag, institutioner och privatpersoner.
Jämtland och Härjedalen är en stor provins. Till ytan större än Danmark men så glesbebyggd att den i världsstatistiken betecknas som obebodd (!). Även i konstsammanhang är provinsen - i alla fall i syd- och mellansverige - så gott som okänd. Men det beror inte på att provinsen saknat konstnärer och konstliv.
Det är precis tvärtom. Konzta har samlat ihop över 1200 arbeten i hem, hos samlare, på arbetsplatser och offentliga rum. Många framstående svenska konstnärskap kan på ett eller annat sätt kopplas samman med "z-provinsen".
En startpunkt kan sättas redan på sjuttonhundratalet när Jonas Forslund från Utanede blev elev vid Konstakademien i Stockholm. Den hade då alldeles precis grundats av Gustav III. Jonas Forslund gjorde ett märkligt porträtt i pastell på duk av Gustav III, som Greven av Gripsholm, som anses vara målat alldeles före kungens Italienresa 1783. En annan framstående
porträttmålare med rötter i Jämtland var Carl Theodor Staaf. Det är också han som tecknat de berömda bilderna i Fänrik Ståls sägner. Bilden av Sven Dufva som slår tillbaka anfallet på den berömda bron var en bild som levde starkt i medvetandet hos en äldre svensk generation.
Från den svenska nittonhundratalskonsten är det bara att ösa namn. Berta Hansson tänker vi nog på som en västerbottenskonstnär men hon var född i Hammerdal och det var också där hon avled 1994.
Bildmaterialet i Konzta är strålande och trycket är mycket bra. Lika viktigt för totalintrycket är de tunga artiklarna av Beate Sydhoff, Carl Göran Ekerwald, Mary Bergström, Niels Hebert och Anna Selander. Jag tror att man kan hålla på länge med den här boken. Läsa och bläddra, fram och tillbaka.
Även om Jämtland för oss utomstående ibland kan framstå som en provins som vill vara sig själv nog är det ändå öppenheten för nya intryck som behärskat konstlivet. Åtminstone från 1940-talet och framåt.
Visst fanns det upprörda röster när nybildade Östersunds Konstklubb ställde ut Carl Kylberg 1946. Liksom när den psykiskt sjuke konstnären Primus Mortimer Pettersson fick visa sin "skräckkonst". Men nya friska fläktar skulle in i konstens boningsrum och med den målsättningen arbetar fortfarande konstklubben.
Redan 1948 inbjöds konkretisterna Lennart Rodhe, Pierre Olofsson, Lage Lindell och Arne Jones. PO Ultvedth, Olle Kåks, Eric Grate, Evert Lundqvist, Lena Cronquist, KG Bejemark och många fler har passerat klubben under åren.
55 illustrerade konstnärsbiografier över jämtländska konstnärer utgör halva boken.
En hel del nu aktiva konstnärer känner jag igen från utställningar i Ångermanland men många är för mig obekanta namn. Strålande konst av obekanta namn. Ja, där ser man vad lite man vet. Om man nu inbillade sig nåt annat.
Konzta stärker säkert självkänslan i den egna provinsen men framför allt visar bokprojektet hur en svensk provins kan presentera sig själv på bästa sätt - för en svensk publik.
Lars Landström