Året är 1848. Ett dråp förändrar livet för det unga samepar som håller på att bilda familj. Hon är havande i åttonde månaden. Han döms först till döden, men straffet mildras till två års straffarbete på Långholmen. Under tiden i fängelset skingras och försvinner renhjorden, som utgör deras kapital och försörjningsbas. De är dömda till ett liv i social utfrysning och utanförskap. Deras första barn är dödfött. Deras andra barn dör ”efter tvenne timmars leverne” och deras tredje vid tre års ålder. De försörjer sig huvudsakligen på jakt och fiske – samt en och annan renstöld. Under 1880-talet döms Stor-Nila till ytterligare sammanlagt sju års straffarbete på Långholmen. Makarna omkommer under en snöstorm på fjället den 10 mars 1899. De är då 76 år gamla och på väg från Hemnes i Norge till hemmet i kåtan vid Girjesjaure, det samiska namnet på Boksjön inom Tärna kapellförsamling i Västerbottens län. På sitt sätt tillhörde Stor-Nila och Lill-Docka sin tids kändisar. När de hade dött skrev tidningarna att de var omtalade både i Sverige och Norge. Stor-Nila var av nåjdsläkt och beryktad för gåvan att ”spå” folk. Boken handlar inte bara om huvudpersonernas dramatiska liv, den belyser också de omfattande samhällsförändringar som ägde rum under 1800-talet. Här finns skildringar från Boksjödalen, Björkvattsdalen, Hemnes (Norge), Mo i Rana (Norge), Stensele, Lycksele och inte minst straffarbetsfängelset Långholmen i Stockholm. Birger Ekerlid (född 1948) har ett förflutet som journalist och lärare och arbetar sedan 2006 som informationschef på ITPS (Institutet för tillväxtpolitiska studier) i Östersund. Han har också arbetat som politiskt sakkunnig i Regeringskansliet.