“Lyssnar du till mig i kväll, lilla mor?” frågade Sven-Olof Sandberg i sin radioschlager 1927. Sången blev en succé och fick många efterföljare i hans repertoar av ”känsliga bitar”. Därmed hade Sandberg också initierat den sentimentala schlagern i Sverige. Sånger som denna, som i nostalgiska ordalag besjunger modern, barndomshemmet och hembygden kan tillsammans med vildmarksromantiska och svärmiska sånger ses som en egen undergenre i förhållande till schlagermusikens uppsluppna, dansanta huvudfåra. I variationer under 1900-talet har de tilltalat en bred och hängiven publik, men också angripits av den bildade eliten som ett slags populärmusikens hötorgskonst. På spaning efter vari det (i många bemärkelser) ”känsliga” egentligen består undersöker litteraturvetaren Karin Strand dessa texter och deras kulturella sammanhang närmare. Sångerna studeras utifrån tre sångares repertoarer, sångare som med olika framtoning verkat inom genren: Sven-Olof Sandberg, Bertil Boo och Gösta ”Snoddas” Nordgren.