När coronapandemin bröt ut våren 2020 använde Sylvia Landkvist en hel del av sin tid till att ringa och muntra upp äldre personer bland släkt, vänner och bekanta. Ur detta föddes en idé [om] att skriva en berättelse, som delvis bygger på samtalen med dessa människor. Personer som varit med om så mycket men vars levnadshistorier ingen lyssnar till. Kanske tror man att dessa till synes obetydliga människor inte har varit med om något intressant, något som är värt att lyssna till.
Coronaclownen är berättelsen om en kvinna som får jobb av kommunen som stödperson till äldre under coronapandemin. Berättelsen är fiktiv men bygger på verkliga personer och händelser. Det är en betraktelse över livets oförutsägbarhet och förgänglighet i pandemins spår.