Pojken springer för sitt liv längs grusvägen, i ett sista försök att undkomma slag och glåpord. Hans hår lyser ljust mot den skånska myllan och ute vid åkrarna tar tystnaden vid. Men borta på landsvägen, som kantas av vindpinade pilträd, hörs ljudet från en motorcykel. Kanske finns ändå en väg bort, mot ett riktigt hem och en ljusare framtid. Kanske kan även hans dröm om att bli sjöman gå i uppfyllelse, med ett liv fyllt av äventyr på de sju haven... Ulf Engfalk är tillbaka med ännu en roman om verklighetens människor i Skåne under tidigt 1900-tal. Berättelsen om Bernhards uppväxt skildrar utsatthet och motgångar i ett samhälle med djupgående klassklyftor, men även vänskap,  familjeband och kampen för en bättre tillvaro. Tidigare utgivning: 2012, Tidningspojken och den lättsinniga Anna. 2015, Slokhatten, ett fattighjons upprättelse. Båda utgivna av Kira förlag.   Utdrag ur recensionen ”Tidningspojken och den lättsinniga Anna” från BTJ: Till bokens stora förtjänster hör den initierade tidsskildringen och författarens kommentarer till de fenomen som var förhärskade då. Livsödena som skildras är ömsom upplyftande, ömsom tragiska. Samtidigt är boken en svidande avräkning med det rådande klassamhället präglat av illvilliga storbönder och bättre bemedlades översitteri. Det är en imponerande debut bok som författaren tillika smed – åstadkommit.   Utdrag ur recensionen ”Slokhatten, ett fattighjons upprättelse” från BTJ: Ulf Engfalk debuterade med romanen Tidningspojken och den lättsinniga Anna, vars tidsskildringar och vidräkning med klassamhället uppmärksammades. Slokhatten- ett fattighjons upprättelse är en bok i samma anda. I centrum står bondesamhällets mins-ta, de förtryckta, fattighjon, föräldralösa barn som blir utauktionerade ofta som billig arbetskraft till de som begär minst av socknen. Miljöskildringarna imponerar, liksom beskrivningarna av fattigfolkets levnadsförhållanden. Språket flyter vardagligt och berättar-tonen är mestadels ömsint.