Mattias tjatar länge på sin pappA och till slut får han som han vill. Han får åka till sin farmor och farfar i Värmland. Dit åker han gärna för där är det alltid något särskilt med allting ...

År 1965 debuterade Barbro Lindgren med Mattias ­som­mar som, tillsammans med uppföljarna Mera om Mattias (1966) och Hej hej Mattias (1967), etablerade henne som en av de mest lovande unga svenska barnboksförfattarna . Nu återutger ­Karneval förlag hela trilogin som inte i sin ­helhet varit tillgänglig sedan 1975.

Om Mera om Mattias (1966)

"Barbro Lindgren har en märklig förmåga att se världen ur en mycket liten människas synvinkel. Med förtjusning återknyter man i år bekantskapen med Mattias.

Då var Mattias fem år och trampade dammiga stadsgator under en lång sommar. Man minns hans skenbart händelselösa dagar, fyllda av dramatik, och de intrikata problem han ställdes inför: hade kompisen Lillpelle verkligen haft en ormunge i en tändsticksask och hade den rymt in i huset för att växa sig jättestor och förgöra dem alla? Var korna vid utflyktsmålet Norrtull förklädda lejon? Skulle Mattias göra slag i saken och sälja sin skrikiga lillasyster Filippa?

I år är Mattias lite större, stor nog att resa ensam på ett vinterbesök till farfar och farmor. Kanske ser han i årets bok, Mera om Mattias, något mera realistiskt på livet.

Problemen är av påtaglig art: skall Alfred, den tvivelaktige lekkamraten, hitta en bättre skatt än Mattias vid utgrävningarna i syrenbersån? Måste farfar ge honom smäll med det fjäderprydda påskriset när han gått ner sig på isen? Får en liten pojke lika tjock mage som farfar när han blir gammal?

Barbro Lindgrens böcker är ovanligt roliga på ett stillsamt sätt. Ingenting av det som Mattias tänker, säger eller upplever verkar någonsin konstruerat. Alla samtal är så riktigt avlyssnade, de rätta detaljerna exakt inprickade och händelseförloppet lagom långsamt berättat. Gång på gång förvånas man över författarinnans förmåga att ur miljöer och situationer plocka fram just det som är betydelsefullt för en liten pojke. Ofta är det överraskande saker som plötsligt blir helt självklara, sedda ur det barn­perspektiv som Barbro Lindgren så suveränt ­behärskar." Gertrud Hemmel i Dagens Nyheter