Kirunasvenskarna handlar om familjen Eriksson-Kalla som tillsammans med andra tornedalingar på 1930-talet reste från Kiruna till Sovjet, där de hamnade ”vid helvetets bakre vägg”. Berättelsen bygger på författarens samtal och intervjuer med Alice Eriksson-Kalla.
”Jag hade dåligt hjärta och ont i fötterna. Jag fick remiss till lasarettet i Umeå. När kallelsen damp genom brevinkastet blev jag rädd. Läkaren, som undersökte mig, påstod att jag gått i för trånga skor. När jag påstod att rädslan gett mig hjärtfel, sade läkaren att det inte kan ha varit så dåligt i Sovjetunionen."