Den sena romrepublikens dualism är fascinerande. Samtidigt som tiderna var brutala och blodiga var Rom i många avseenden ett uppseendeväckande civiliserat samhälle. Kombinationen av de stora politiska riskerna och möjligheten till svindlande framgångar - maktmässigt och ekonomiskt - eldade på såväl rädslan och misstänksamheten som jakten på ära. En av den sena republikens huvudaktörer var naturligtvis Gaius Julius Caesar som väl många känner till en del om. Han var extremt begåvad och mångsidig men även en person av sin tid; ärelysten, hård och hänsynslös utan vilka egenskaper han inte hade kunnat göra den karriär han gjorde. Icke desto mindre, Caesars clementia - mildhet och benägenhet att förlåta - var välomvittnad även om han av rent pragmatiska skäl i vissa situationer kunde vara synnerligen hänsynslös. Han var dock aldrig grym för nöjes skull och frukterna av hans segrar på slagfältet kom även Roms befolkning till del. Caesar har fortsatt att fascinera in i vår egen tid, en tid där intresset för antiken knappast ligger överst på folkflertalets agendor. Shakespeare hade fel! Caesar var ingen usel man även om han tvingades överge mycket av det romarna kallade mos maiorum eller "Förfädernas väg". Det fanns i honom ett tydligt inslag av medmänsklighet och barmhärtighet i en tid av blod, terror och svek. Olof G. Hedengren är civilekonom (DHS), Jur.kand. och f.d. bankir