En dubbelhaka anses vanligtvis vara något icke önskvärt, ett estetiskt problem. För oss betyder ordet något helt annat. I vårt gemensamma bokprojekt gav det oss möjligheten att skriva både dubbelt och var för sig. Tillsammans har vi stött och blött dessa dikter, utan tvivel har det gjort dem bättre, samtidigt som även vår vänskap har fördjupats. Dubbelhakan blir kanske mer tydlig i vissa texter än i andra, syns säkert mer lite från sidan än rakt framifrån.
Baksidestext:
På morgonen vaknar du tidigt, antagligen på grund av skatorna i trädet utanför fönstret. Du går upp, bläddrar lite på måfå i diktsamlingen på köksbordet och fastnar för en dikt om en astronom, läser vidare om utsikter, mödrar, flygplan och ett hostande däggdjur.
I boken finns rader där sommaren är en solvarm bil, där ljudet av ett propellerplan stör de badande i sjön. Så vänder du blad och fortsätter att läsa. Vid en busshållplats skymtar du en rödhake. Sedan ytterlig- are en, som en följeslagare eller bundsförvant. Eller var det rentav en lövsångare? Det där med fåglar har ju alltid varit lite knepigt. På en av sidorna ser du till slut en tunn, röd tråd som du följer hela vägen hem.
Jan Hjalmarsson är uppvuxen i småländska Värnamo och arbetar sedan flera år inom bibliotekssektorn. Han arbetar idag som enhetschef på Södertörns högskola och som lärare på Uppsala universitet.
Ola Lindvall växte upp i Vimmerby och har varit verksam som konsult inom kommunikation och webbutveckling i många år, men jobbar nu på en grundskola på Södermalm.
Båda är födda 1963 och är goda vänner sedan 90-talet. Numera delar de glädje och sorg på läktaren på Hammarbys hemmamatcher där även idén till denna diktsamling föddes.