»Den bästa romanen som jag har läst på flera år.« Victor Malm, Expressen

Gaustin, en gåtfull flanör och resenär i tiden, bestämmer sig för att öppna en klinik för alzheimersjuka utanför Zürich. På skilda våningsplan återskapas olika epoker, dit de sjuka kan gå för att finna tröst i sina minnen. I takt med att rummen blir alltmer övertygande börjar också friska människor att söka sig dit, och till slut vill hela länder återvända till det förflutna... Men vilka var egentligen de gamla goda tiderna? En dag beslutar EU att ordna en folkomröstning om det förflutna. 

Tidstillflykt av den bulgariske författaren Georgi Gospodinov är en lekfull, filosofisk och dystopisk komedi. Den tilldelades Internationella Bookerpriset 2023. 

Georgi Gospodinov, f. 1968 i Yambol, Bulgarien, blev känd för den internationella publiken med sin första roman, En naturlig roman, och Sorgens fysik, som har översatts till över tjugo språk. Han lever och verkar i Sofia.

KRITIKERRÖSTER

»... den bästa romanen som jag har läst på flera år, den skarpaste och sorgligaste, värsta och sannaste. Så djupt ner i nuet tränger Gospodinov att han får med dess själ upp och spikar sedan fast den på sidorna.« Victor Malm, Expressen

» Tidstillflykt är inte bara intelligent och politiskt skarpsinnig, den är vacker som Donau eller Elbe i solen en höstmorgon. I grunden säger Gospodinov: det europeiska projektet är slut. Vi lever i dess efteråt. Ingen tänkande människa kan välja att inte läsa den.« Victor Malm, Expressen

»Tidstillflykt är en enastående bok: rolig, tankeväckande, vemodig, skarpsynt och inte så lite skrämmande. Översättaren Hanna Sandborghs tonträff förefaller mig, som inte kan bulgariska, vara mycket precis: jag läser upprymd och önskar att det aldrig ska ta slut. 2020-talet har trots allt sina goda sidor.« Ingrid Elam, Dagens Nyheter

»Boken [Tidstillflykt] fick Internationella Bookerpriset förra året, och Gospodinov är just nu en författare som påverkar Europa. Hans bok har varit en del av processen för att utforma den tyska paviljongen på biennalen i Venedig.« Anna Tullberg, Kulturnytt, SR

»Till hälften är Tidstillflykt en roman i den systematiserade svindelns litterära tradition, med företrädare som Borges, Calvino, Nabokov (ett relativt nyutkommet exempel är Hervé Le Telliers Anomalin ), en de uppsåtliga paradoxernas, paranoians och konspirationernas litteratur där läsaren, författaren och huvudpersonen förr eller senare leds fram till samma tomma spegel.« Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

»I mitt bibliotek står romanen på en särskild hylla reserverad för böcker som jag måste läsa om och om igen.« Olga Tokarczuk

»Intelligent och rörande.« New York Times

Ur Tidstillflykt:

Det är mycket att göra, sade Gaustin och putsade sina runda glasögon. Här ser du medelklassens 60-tal, det förflutna kostar och i nuläget har inte alla råd med det. Men du inser nog att inte allt förflutet och all ungdom såg ut så här. Vi måste ha ett 60-tal för arbetare, för studenter Och ett 60-tal för dem från Östeuropa, vårt 60-tal. En dag, när arbetet har kommit igång, fortsatte Gaustin, ska vi öppna kliniker av det här slaget i olika länder. Det förflutna är en lokal fråga. Överallt kommer det att finnas hus från andra år, små kvarter, en dag kommer det också att finnas små städer, kanske till och med ett helt land för det förflutna. Åt patienter med sviktande minne, alzheimer, demens, vad som helst. Åt alla dem som redan enbart lever i sitt förflutnas nutid. Och åt oss, sade han till slut efter en kort paus då han blåste ut en lång rökslinga. Tillströmningen av människor utan minne i dag kan inte vara en slump De är här för att säga oss något. Och tro mig, en dag, inom kort, kommer många att börja träda in i det förflutna självmant, att »tappa« minnet av egen fri vilja. Det kommer en tid när allt fler vill gömma sig i det förflutnas grotta, vända tillbaka. Inte av goda skäl, för övrigt. Vi måste vara beredda med tillflykts­orter i det förflutna. Kalla dem »tidstillflykter« om du vill.